SENASTE NYTT 17 08 2003

SPINDELN I NÄTET

SPINNER ÄNNU

Notis nr 17:

När Valter Kegö slår till

Det kom ett vänligt mail till min box från en pensionerad åklagare. Han berättade om sina  principer vid mordutredningar. 1) Första dygnet är viktigast. 2) Uteslut i inledningsskedet inte någon enda person från misstankeskretsen, inte ens någon enda anhörig. Om den åklagaren varit inkopplad på Palmeutredningen så hade kanske inte Lisbet Palme slunkit  ur nätet. När jag bläddrar i gamla protokoll stöter jag gång på gång på namnet Valter Kegö. På ett ställe kallade han sig själv för ”spindeln i nätet”. För bara några dagar sedan satt han i TV-rutan och redogjorde för ett stort narkotikabeslag. Han är nån slags höjdare i Rikspolisstyrelsen/rikskriminalpolisen. Det är otroligt.

 

 Några av de fetaste spindlarna har gått händelserna i förväg. Jag tänker på Stockholms länspolismästare Hans Holmér, som tog sitt liv den 4 oktober i fjol för att slippa livstidsstraff,  och hans homosexuella partner under tjugo års tid Ebbe Carlsson, som dog i AIDS. Men Valter Kegö! Han hör till de mindre spindlarna, som det kanske fanns flera hundra av i PALMEMORDET. Där sitter han i TV och berättar om det senaste beslaget av narkotika och vapen. Nu  hittar jag förstås inte stället i pärmarna där han talade om sig själv som ”spindel”, men jag hittar annat. Som att Palme hade sagt ifrån att han inte ville ha livvakt i det han kallade för ”den gyllene triangeln” med  lätt anspelning på världens narkotikaleverantörers område i Fjärran Östern. Hörnen utgjordes av  kanslihuset, riksdagshuset och bostaden på Västerlånggatan. Som ligger i linje och aldrig kan bilda någon triangel. Men Palme hade en ”fredad zon” till, nämligen FÅRÖ. Till Fårö kunde mördare från när och fjärran smyga sig och mörda Palme utan hinder. Fast det fanns jätteskyltar som på fem olika språk förbjöd utländska mördare att landstiga.  Visbypolisen hade muntliga order att då och då titta till statsministern. Hade inte det varit smartare att mörda Palme där än på Sveavägen? Svar: Det hade inte blivit samma föreställning!

 

Det händer saker lite nu och då. För ett par veckor sedan stod det i en notis att SÄPO-chefen Åke Danielsson avgick. Bara rakt av. Ungefär som när RÅ, Riksåklagaren Magnus Sjöberg avgick mitt under rättegången mot Christer Pettersson 1988. Också bara rakt av. I går sa statsministern Göran Persson i  ett känslomässigt tal på 45 minuter, som en inledning till JA-kampanjen, att ”NEJ-sidan gör ett stort misstag om ni röstar nej bara för att jag ska avgå”. VA? Dagen före mordet hade byråchefen vid SÄPO Sture Höglund ett 45 minuters telefonsamtal med Palme, som sa att han nästa dag skulle på resa till partifunktionärer men att han inte kände sig hotad och inte behövde någon livvakt då heller.  Carl Persson avfärdade detta som nonsens. Palme hade inte med den saken att göra. En pikant detalj var att det var Lisbet Palme som skickade iväg livvakterna när Palme kom hem efter att ha spelat tennis med Harry Schein på morgonen.

 

Valter Kegö berättade vid ett JK-förhör 1988-08-17 att han kom till SÄPO 1979 och började arbeta med terrorism och kontraspionage. 1984 befordrades han till kommissarie och chef för Säk i Uppsala. (Han var tidvis chef över 40 man som hjälpte Holmér att jaga kurder med blåslampa). När Holmérs utredning havererat skulle Kegö och Barrling under  SÄPOs operative chef P G Näss fortsätta kurdjakten. Den byggde uteslutande på uppgifter från Ebbe Carlsson, Sveriges svar på Franska revolutionens Robespierre, som hade fått tag i en turkisk journalist, som blivit utvisad från Sverige på grund av narkotikabrott. Valter Kegö berättar:

 

”Under hösten hade vi fått närmare kontakt med en källa som lämnade för oss intressanta informationer. Tyvärr hade vi ingen direktkontakt med Källa A och det var stora besvär eftersom källan lämnade alltför bra information, som passade alltför bra in i våra resonemang. Vi såg det som väldigt viktigt att leta fram vem personen var. Vi satsade mycket tid och det tog god tid i utredningen. Så småningom fick vi klart för oss att källan egentligen inte hade något värde.”

 

Det stycket  kan läsas flera gånger. Det är egentligen Palmeutredningen i ett nötskal. Ebbe Carlsson hade svingat sig upp till informationssekreterare hos justitieminister Lennart Geijer, känd för sitt samröre med prostituerade. Den positionen gav honom tillgång till den så kallade åklagarpärmen. Långt före 1982, året för SEGERVALET, som jag tänker återkomma till, lämnade Ebbe Carlsson departementet och blev journalist. Socialdemokraterna gav honom Västgöta-Demokraten, i Borås, varifrån han bland annat angrep Rikspolischefen Carl Persson för att han inte skött livvaktsfrågan ordentligt, vilket faktiskt inte var hans jobb. Sedan kom Ebbe Carlsson tillbaka till Stockholm och blev chef för faktautgivningen på Tidens förlag. Han lyckades snacka in sig  hos Bonniers och köptes över till deras bokförlag PRISMA, samtidigt som han gick som barn i huset på DN, som var livligt engagerat i förberedelserna för vad Valter Kegö brukade kalla för ”SVEAVÄGENBITEN”. Jag ska nu berätta om mina erfarenheter av Valter Kegö.

 

Första gången jag såg Valter Kegö i det verkliga livet var på Göteborgs Central. Jag hade just skrivit färdigt de sista kapitlen i min bok ETT VERKLIGT DRAMA i mitt hus på Sydkoster och skulle leverera dem till min förläggare Conny Jacobsson i Göteborg. Ute på ön höll min lagvigda på med att pyssla i trädgården eller vad hon gjorde. Jag klev på Bohuståget i Strömstad och satte mig längst fram för att komma fort av. Jag skulle nämligen tillbaka igen med nästa tåg. Det var massor av resenärer med tåget. När jag klev av stod det en man i svarta byxor och vit skjorta vid ändan på perrongen och höll en svart handbag över huvudet. Det var uppenbarligen en signal, ett tecken till någon.  Han hade mörkt, bakåtkammat hår och låg panna. När jag hade passerat honom och gick in i stationsbyggnaden tog han plötsligt ned sin bag och gick med raska kliv mot taxibilarna vid Drottningtorget. Det var mig han psykade! På vägen till min förläggare vid Kungsportsplatsen mötte jag ytterligare tre män med handbagar, som såg ut som necessärer, dinglande i handen. Det fanns bara en person i hela världen som visste att jag kom med det tåget och det var min hulda maka. Så småningom fick jag klart för mig att de förbrytare som styrde Sveriges land och  som fortfarande gör det – ända tills mordet blir uppklarat – de hade gjort sin mest lyckade rekrytering när de lyckades värva henne som agent! Eftersom de utsett mig till objekt för sin hantering, som det heter på scientologspråk, var det ovärderligt att få fortlöpande informationer om varje mått och steg jag tog, varje förflyttning jag gjorde. Hon var lärare i ett läroverk i Stockholm och klassföreståndare i Mattias Palmes klass, så det fanns direktkontakt med klanen.

 

Det berör mig illa att skriva om detta men jag ser ingen annan utväg. Inte gjorde det saken bättre att min förläggare Conny Jacobsson inte var på sitt kontor. Jag beordrades till restaurang Gamleport, där han satt med sin sekreterare och och gick igenom handlingar. Han verkade helt ointresserad av mitt manus. Så småningom fick jag ju klart för mig att han också ingick i nätverket. Han skickade bakom min rygg manuskriptet till justitieminister Anna-Greta Leijon, som recenserade boken i radion samma dag som jag eller min förläggare hade presskonferens om boken! Anna-Greta Leijon fick sedan avgå efter att ha avslöjats för ett försök till statskupp tillsammans med Ebbe Carlsson. Och Conny Jacobsson, som en gång startat Bokmässan, kom i fängelse efter ekonomiska oegentligheter i samband med en entreprenad av folkbiblioteket i Åre. Själv blev jag åtalad för boken, vilket jag redan berättat om och inte ska dra en gång till. Därför tillbaka till den där handbagen.

 

Det paket som polisen Thomas Piltz hade i handen när han klev på bussen på Birger Jarlsgatan vid hållplatsen Engelbrektsplan förvandlades av kriminologen Leif GW Persson till en handbag, i vilken polisen förvarade sina handeldvapen när de gick civila på stan. Det var vad han försökte tuta i mig när jag talade med honom på TV på tisdagen efter mordet. På söndagen hade DN haft uppgifter om att en person kommit springande vid David Bagares gata mixtrande med dragkedjan till en sådan bag. Jag gjorde förstås som spelledarna räknat ut ringde till polisen och tipsade om mannen med bagen. Sedan fortsatte SÄPO med hjärntvätten. Den pågår än.

 

Den gamla arbetarstadsdelen som jag bor i på Norrmalm och som kallas för Sibirien har på senaste decenniet förvandlats till en motsvarighet till Hamburgs Reperbahn, med ett flertal bordeller, antikbodar där man säljer tjuvgods och så förstås konsultfirmor för dataservice och svart bostadsförmedling. I var och vartannat kvarter har det begåtts mord , som inte har klarats upp. Bordellen i källaren till mitt hus drivs av en före detta polis, som försöker tuta i mig rövarhistorier om Olof Palme, som han hoppas att jag ska göra bort mig med genom att lägga ut på hemsidan. Jag gör inte det.   

 

Vi vet i dag att Hans Holmér aldrig lämnade Stockholm på mordnatten. Vi vet också att polisens Palmegrupp sedan många år är väl informerade om det. Vi vet att han tvingades avgå. ”Den 5 mars lämnade jag in min avskedsansökan till Statsministern. Vi skildes åt med ett handslag.” Ni ska inte tro att detta hindrade Valter Kegö från att fortsätta samarbeta med den totalt inkompetente och brottslige polismästaren. Så här berättade han för Åke Danielsson i JK-förhöret:

 

”Danielsson: Det lär ska ha förekommit också under 1987 att du och Jan Barrling sammanträffade med Hans Holmér.

Kegö: Ja det är riktigt.

Danielsson: Och det har sagts att ni hade så kallade bollplankssamtal.

Kegö: Ja, det är Holmér som sagt det. Jag vet inte hur man ska uttrycka det. Vårt syfte med att träffa Hans Holmér byggde på att vi då startat Sveavägsutredningen. Det var kärvt att gå till KK1 och få information. De var lite stingsliga. Vi hade svårigheter att få fram allt material och det tog längre tid än det borde. Eftersom vi visste att Holmér hade gedigna kunskaper kring vad som hänt på Sveavägen beslutade vi att söka upp honom och tappa honom på den information han hade för att applicera det i vår egen utredning och skaffa oss en klar bild av vad som egentligen hade hänt. Vi visste det inte. Vi hade inte grävt i det tidigare. Det var det ena. Den andra orsaken dök upp senare under hösten. Vi ville checka upp en del teorier vi hade. Våra tankar gick till attentatet på påven. Sådana diskussioner hade vi med Holmér.

 

Det är kanske inte så underligt att PALMEMORDET ännu inte är löst, när sådana som Valter Kegö ännu innehar ledande poster inom polisen. Och samma åklagare och samma advokater och samma journalister ”granskar”. Förra filen handlade om SEGERVALET 1982, som ledde Socialdemokratin tillbaka till makten. Det bör observeras att exakt samma argument som politikerna hade i den valkampanjen nu återkommer för båda sidor inför omröstningen om Euron. Vem vill inte ha vård, skola och omsorg? Och vem vill inte ha fred? På FÅRÖ slår nomenklaturan upp sina bungalows och staten har börjat sälja ut vårt dricksvatten till Frankrike.

 

DENNA FILENS MOTTO ÄR: ÅTERSTÄLL RÄTTSSAMHÄLLET! UTRED MORDET PÅ OLOF  PALME DEN 28 FEBRUARI 1986!

 

LARS KRANTZ