SENASTE NYTT 2002-09-29

NATIONALMORDET

 

SAGT OCH GJORT

AV HANS HOLMÉR

 

Även detta datum, den 28 september, passerade i år utan att någon vågade knysta om mordet på Olof Palme. Det betyder att rättslösheten består och mördandet fortsätter. Men ”förr eller senare får ni facit”, det sa Hans Holmér redan på sin första stora presskonferens den 28 maj 1986. Han lever än. Det går bra att fråga honom. De makthavande väljer att låtsas som om denna hemsida inte fanns. Jag ska i dag upprepa vad Hans Holmér har sagt till media genom åren. Sedan ska jag låta göra en utskrift i guld och överlämna till den nya regeringen, om vi får någon.

 

Vi börjar med att Hans Holmér har slagit fast att Olof Palme själv i förväg hade valt ut platsen för brottet, Sveavägen vid nedgången till T-banan i korsningen med Tunnelgatan. Det betyder också rimligen att tidpunkten var bestämd i förväg. Mördaren måste ju träffa sitt offer.  Vi måste komma ihåg att det här sällskapet av allsköns sekter sedan urminnes tider arbetat med symboler, talmystik, ikoner och bokstäver. Har Holmér bestämt datum? Han är född den 28 december 1930. Den ryske mästerregissören Andrej Tarkovskij förlade inspelningen av några drömscener i filmen OFFRET på mordplatsen till den 28 juni 1985.  Narkomanen Rolf Machnow, som utsattes för specialbehandling i en poliscell på Stockholms Central av polismännen Leif Tell och Thomas Piltz, vilket slutade med att han avled, det skedde den 28 juni 1982. I Palmerummet, där Hans Holmér samlade sina spanare, var de mycket noga med att hålla reda på födelsedagarna. Den som fyllde år skulle nämligen bjuda på tårta. När  Fantombilden på Gärningsmannen släpptes ut till världspressen den 8 mars gick det första exemplaret till rikspolischefen Holger Romander. Han fick den inramad tillsammans med en låda cigarrer eftersom han fyllde år den dagen. Man kan tycka att den först skulle visas för Lisbet Palme men så skedde inte. Den var för övrigt gjord efter bilden på Christer Pettersson i polisregistret.

 

Palmerummet specialinreddes i Polishuset med pansarglas i fönstren och avancerad avlyssningsutrustning. Allt som sades i rummet spelades in på band. Det finns fortfarande flera hundra timmars band, om någon är intresserad. Men det är det ingen som är. Fast tre statliga utredningar efter varandra granskat arbetet. Sedan den 28 februari 1986 sitter lögnen i högsätet i Kanslihuset.

 

Hans Holmér beställde hos en guldsmed silvernålar med bokstaven H, som medlemmarna skulle ha i rockslaget. H är åttonde bokstaven i alfabetet. H stod kanske också för Hans Holmér. Eller varför inte Homosexuell.

 

Som ett kuriosum kan nämnas att Lisbet Palme stavar sitt förnamn utan H på slutet utom i de fall då det har anknytning till mordet, i förhörsprotokoll och liknande. Då stavar hon med h.

 

Som synes har vi att göra med ett gäng pojkar, som aldrig uppnått vuxen ålder och som använder Svenska Staten som sitt barnkalas. I fiskdammen plockar de upp mordvapen och fram på småtimmarna tar de på sig sina tyska hjälmar, spelar marscher och berusar sig med bayerskt. Enligt polislagen har de rätt att utöva ”visst våld”, vilket somliga tolkar så att de har rätt att döda. Det ouppklarade mordet på statsministern har gjort den signalen tydligare. Kan hon så kan vi.

 

Efter ett år lämnade Stockholms Länspolismästare Hans Holmér Palmemordet. Han fick erbjudande om omplacering men tackade nej och avgick med förtidspension. Han sa:

När den här utredningen hade pågått en tid så kollapsade ju rättsapparaten Och delvis har jag själv medverkat till detta, men jag vet också vad andra har gjort.”

I en intervju i Aftonbladet inför tioårsdagen av mordet blev han ännu skarpare:

”Åklagare och politiker tog inte sitt ansvar. De följde i stället minsta motståndets lag. Politikerna tog inte sitt ansvar någon gång. Justitieminister Sten Wickbom betonade varje gång jag var hos honom att det var viktigt att han  inte la sig i, att han bara lyssnade, för att han inte skulle bli komprometterad.

   Att det inte blev någon fight efteråt beror också på att alla som satt med vid bordet i Palmerummet också flydde. De flesta höll med om kritiken att jag varit för självsvåldig och att de aldrig fått möjlighet att säga ifrån. Många stack utan att säga något alls. Bara en enda person, Wincent Lange, (chef före tekniska roteln vid Stockholmspolisen) har offentligt gått ut och försvarat arbetet. De som hade kunnat ställa upp, Tommy Lindström, Hans Wranghult och PG Näss, har inte sagt ett ord. Det har bidragit till att eländet fokuserats mot mig, eftersom jag är den ende som stått fast.”

 

Egentligen är ju Hans Holmérs uttalanden enorma. Justitieministern vill inte lägga sig i för att inte bli komprometterad! De högsta polischeferna i landet kniper käft och säger ingenting om vad de varit med om. Holmér tillbakavisar bestämt Christer Pettersson som skyldig. Och han avfärdar Lisbet Palmes utpekande. Hon kunde inte utskilja några anletsdrag på gärningsmannen i det ljusdunklet. Hon kunde omöjligen avgöra vilken färg han hade på kläderna.

I dag, när uppgifter från Hans Holmérs chaufför Rolf Dahlgren givit vid handen att Holmér var i staden och vid trakterna kring mordplatsen hela kvällen faller en del av de lögner som han trots allt droppar i den märkliga AB-artikeln. Första natten hade han inget ansvar för. Vasaloppet friade honom.

 

”Grundfelet var att man inte följde de rutiner som fanns, som att spärra av brottsplatsen i en större fyrkant som Rådmansgatan, Drottninggatan, Kungsgatan och Birger Jarlsgatan. I stället gjordes en symbolisk avspärrning, som en längdhoppsgrop ungefär, där människor fick slänga in sina rosor. Det var ett katastrofalt misstag, som innebar att det inte gick att göra en riktig brottsplatsundersökning.”

 

Det var väl heller inte meningen. Kommissarie Gösta Söderströms underlåtenhet måste vara avsiktlig. Hela poliskåren gjorde sin plikt från första stund, att garantera att mordet på Olof Palme aldrig skulle klaras upp.

 

Vi kan med största sannolikhet konstatera att Hans Holmér tvärt emot vad han påstått var i Stockholm och nära mordplatsen på mordnatten. Allt talar för att han haft huvudansvaret för det polisiära förberedelsearbetet, som pågått under många år. Omedelbart efter mordet blev två svarta limousiner observerade när de körde från Sveavägen till TV-huset. I dess garage fanns uppgång också till FOA, Försvarets Forsknings Anstalt, varifrån Holmér kunde följa händelseförloppet på stan med olika samband. Klockan 10 på förmiddagen hade han riggat om till modell sport och stickad skidmössa och kunde ta emot pressen i polishuset.

 

Det har varit och är fortfarande regeringens ansvar. Ska vi gissa att den gamla leken HELA HAVET STORMAR som de nu kör i Rosenbad hänger ihop med det ouppklarade statsministermordet för sexton år och sju månader sedan?

LARS KRANTZ